

Judith har nu varit på sitt första bröllop. I Hortlax kyrka blev mammas kusin Emanuel och hans brud make och maka. Jag har aldrig varit så nervös under en vigsel och kommer nog inte ens bli det under min egen som jag var under denna. Judith på sina då två och en halv månad hade och har en benägenhet att kunna bli lite tvärsur vilket resulterar i skrik.
Mamma Sara förberedde Judith inför vigseln genom att ge henne så mycket mat som möjligt precis innan. Vi gick in och satte oss i bänkraden när klockan var 13.58 (bröllopet startade 14.00), värdinnorna hintade mig att det var dags att ta plats då. En kvart in i vigseln kommer världens raaaap. Mamma Sara var smart som gav henne mat men mindre smart som inte såg till att hon rapade innan hon steg in i kyrksalen.
Allt flöt sedan på bra fram till tårtan då Judith hade fått nog av festligheterna och skrek och skrek och skrek sig till sömns. Efter att ha åkt hem och lagt Judith (ja, Peter var kvar med henne) så åkte jag tillbaka till festen för att upptäcka att jag kommit tillbaka till städningen! Det är väl såhär det är att vara mamma antar jag...?
Gratulerar Emanuel och Annica för väl genomförd vigsel och bröllop!